Det känns tungt... Allt känns tungt nu.

Vet inte, men jag drar ner mig själv i alla dessa tankar på hur det ska bli eller kommer bli. Det suger. Jag hatar den känslan av att inte veta, men jag behöver ändå inte veta. Men vissa saker känner jag att jag vill veta och inte låta tiden utvisa vad som blir.

Vissa saker är bra att veta, eller iaf ha en föraning om. Just nu känns det mest likgiltigt. Vi får se vad som sker går inte att planera vad som ska ske eller något. men ibland önskar jag att det gick att bara se.

Jag önskar bara att jag kunde få känna lycka och gläjde. Absolut, jag har dagar då allt känns bra och jag känner glädje men det är inte helt 100 % äkta. Det var länge sen det var helt äkta.

Jag vet inte vart jag vill komma. Bara få ur mig en massa hjärnsnurr tror jag...

Jag vet inte...

Saker och ting är så konstiga och blir bara konstigare.

Kanske dags att ge upp, att låta det gå åt det håll jag inte vill.

Det finns så mycke som gör att det lutar åt det hållet att det tar slut :(

Ta bara senast igår som exempel. Under 6 timmar så pratade vi kanske i 20 min som max. Jag kunde alltså fört en bättre konversation med en vägg.

En av dom stunderna vi prata under dessa timmar så fick jag veta att det jag sa var fel om en händelse som hände för ett antal år sen. Jag var ju där och det var inte han. Men jag hade fel angående mängder och om det var dom mängderna som det var så var det bara skit rakt av. Det kan inte ha varit bra.

Allt är bra om jag sitter hemma och inte kliver utanför dörren, allt är bra om jag inte träffar dom få vänner jag har. Allt är bra när allt är som han vill. Har han en dålig dag, då får jag lida den dagen, råkar jag säga eller göra en sak fel då får jag utför det i flera dagar.

Men som han, han kan alltså slänga ur sig vad som helst hur som helst och det gör inget. Att jag tar illa upp av ett fuck you eller finger upp i nyllet är bara löjligt. För det är inget att haka upp sig på, säger jag nåt så har jag fel i det jag säger, säger jag inget så är jag sur eller lack.

Älskar honom, jag ser den jag blev tillsammans med, men det är inte ofta jag ser den människan längre, så jag vet faktiskt varför jag håller mig kvar. Inte längre Sambo, tog steget till Särbo men kanske dags att ta det sista steget oxå??

Jag är rätt less på att alltid vara den som får skiten, att alltid få fel, att alltid alltid behöva tänka på vad man säger o hur man formululerar sig...